long time no...

...så var man tillbaka efter en lååångt uppehåll. Klar med IHM för denna termin - det gick kanon! Sjukt mycket på jobbet nu, nedräkning inför sommaren och semestern. Igår packade vi bilen och körde efter jobbet upp till Stockholm. Vi ska vara uppe i 1,5 vecka, jag ska jobba å barnen ska ha bonus semester. Wilmer gick sin sista dag på dagis - någonsin! Det var oerhört känslosamt för hans föräldrar... Han bjöd på glass och vinkade glatt adjö till alla. Han var nog väldigt färdig med dagis och det kommer att bli så bra med skola å fritids, lite miljöombyte.  Så mysigt att vara "hemma" i Stockholm å hälsa på lite längre än vanligt! Love Stockholm har jag inte märkt så mycket av än men det kommer väl! 

Sommar söndag...

...höst tisdag! 

Bra att man tog lite kort i helgen så hoppet finns kvar om sommaren, 

denna oerhört kalla och regniga tisdag!

Vyssja liten kanin...

...mammas röda skor är bäst! Trosts stor protest...
när Vera inte fick sova i skorna...

På väg hem...

...genom ett solvarmt Göteborg som doftar äppelblom å varm asfalt! Underbara värme! Hjärnan är oxå varm efter 8 timmars organisationslära med en otydlig lärare... Lika svårt som ofantligt ointressant...men det beror nog mer på läraren än ämnet!

Vinstue å Bowling...

...en regnig lördag i Köpenhamn. Att vara på lyset när man bowlar gör ingen strike!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Köpenhamn till fots...

Kanske ngt kallare än vi planerat annars en skön dag till fots i Köpenhamn. Sen en white cosmopolitan å Italiens afton på Ultimo på Tivoli!








Min bil!

Fördrink å minisvit...

...walk in closet, vardagsrum å supersize badrum! American standard i Köpenhamn! Nice fördrink å väldigt tur att vi varit på taxfree 4 ggr å köpt varsin flaska gammeldansk...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Finally boarding...

...äntligen på väg! Köpenhamn here we come! Vi dränker våra sorger i gammeldansk å ser fram emot en långhelg i NY till hösten istället!

Resfeber...

...mmmmm

Nytt försök...

Så bär det förhoppningsvis av idag! Efter en natt på arlandia å trevlig middag på vassa eggen står vi nu i incheckningsdisken igen! Spännande...

NEW YORK HERE WE COME...........

...för 4 år sedan var vi så här glada i New York på min och Caros 30 årsresa, imorgon bär det av igen. Jag kan redan höra sirenerna, känna lukten av pretzels och brända kastanjer, känna pulsen öka i takt med stadens larm och jag blir HÖG! New York är min drog och har varit det sedan mitt första besök i sällskap med min flygvärdinna till mamma. Jag följde med mamma när hon jobbade, fick sitta längst bak (oftast i rökavdelningen- mådde illa hela vägen...) men sen var vi äntligen där. Har nog aldrig blivit så förälskad i en plats tidigare i mitt liv (var kanske 7 år). Följde med runt i butikerna, handlade konstig mat och tog med oss upp på rummet, vaknade kl 4 och tittade på cartoons fram till 7 och gick sedan ut på ngn coffee shop och åt american breakfast: 2 eggs easy over with bacon and tomatoes, toasted english muffins with butter on the side. Den frasen sitter i min benmärg!

Tack mamma för att du tog med mig dit!

Imorgon är jag där igen!

Med min underbara man och våra älskade kompisar! Oj vad kul vi ska ha!

row row row your boat........

...så kan man äntligen titulera sig "Roddare" istället för roddare (ett event begrepp..) med blåsor i händerna och valkar på fingrarna har jag bevisen på min prestation i söndags kväll! Då jag med 9 andra tjejer klev ner i Unnavinn och nervöst fnissandes lyfte min åra rakt upp i skyn (attans tung) och fick sedan ner den i klykan utan att hugga huvud eller händer av ngn med roddare. Klas tog rodret och drog igenom begreppen och satte sedan igång med kommandon, det var bara att bekänna färg och ta i för allt vad man hade! Skitsvårt men superkul! Längtar redan till på söndag! Fick lite ångest att alla vältränade roddardamer som trots 20 år äldre hade mag och ryggmuskler att döda för - ser fram emot dem lika mycket...fast får nog vänta lite längre än till söndag...

hipp hipp hurra...

när lillan kom till jorden det var i "april" när göken gol sa

mamma att det lyste av solsken och av (ngt mer som jag inte kommer ihåg) ...

3 år har gått sedan vår lilla "tullan" som Wilmer kallade henne kom till oss på Valborg. Den våren var det sommar redan i april och jag var brun som en pepparkaka på BB. Vera kom efter lite turbo med snitt hon hade en kraftig infektion och fick antibiotika 2 ggr om dagen under 5 dgr och sedan fick vi till slut komma hem! Å det verkar inte blivit ngr bestående men...

Ett år senare var lilltullan med finskorna på...

Två år å full med bus...

Tre å lika "demonisk" ibland som änglalik...

Stolt treåring öppnar paket i sängen, storebror hjälper till. Nu skulle ni som känner mig kunna fundera om det inte är så att jag bäddat med mina rosa lakan bara för att matcha födelsedagsbarnet, men det är bara en tillfällighet (jag lovar...;)

Tre ljus i tårtan...vart tog dessa tre år vägen?

Rosa å rosa å rosa...lila går oxå bra!

provlek med nya kaninerna...

Med den vanliga födelsedagsstressen (nya saker som ska få plats i barnens rum) så var jag innan IHM igår på IKEA å köpte nya förvaringsmöbler till barnens sovrum å hittade även världens sötaste lilla sittgrupp i plåt - lindblomsgrönt! Detta monterade jag sedan i dag på fm och se så fint det blev. Nytt hem för bl a Veras födelsedagskaniner från Maileg - helt oemotståndliga i mina ögon å Veras med som tur är....

Visst vill man flytta in?

måndagsmys...

...tror stenhårt på måndagsmys istället för fredagsmys!

Det är ju måndagar som är den "jobbigaste" dagen i veckan å den dagen man faktiskt borde ha lite mer mys än annars. Denna måndag firades i all sin gråhet med en försmak av sommaren men barnens absoluta favorit - JORDGUBBAR! med lite strösocker och lättvispad grädde! Wilmer gjorde slut på samtliga skålar som fanns inom räckhåll...

å Vera blev så nöjd att hon firade middagen med en liten sångstund...

Nu ska jag ut i regnet och ta en powerwalk till färjan ToR med de andra hurtiga brudarna på öa! Härliga MÅNDAG!

aj aj aj...

...vad ont jag har överallt!

Kändes som att jag satte mig ner för första gången på hela helgen och jag kommer aldrig att resa på mig igen! Vilken helg! Alla som nu trodde jag menade att jag var så slut för jag festat och dansat hela helgen blir nu väldigt besvikna...ha ha.

Smärtan och tröttheten kommer från ngt så banalt som trädgårdsarbete och källarröjning! Alla dessa små muskler i ryggen, händerna å benen som slumrat sött under vinterhalvåret har nu fått ett brutalt uppvaknande! Men ack så roligt det är å vad fint det blir! Skulle utan problem kunna ägna mig åt trädgården varje dag hela våren! Gräva, elda, så, plantera, röja bort alla gamla pinnar å löv - å där under hittar man de små små skotten som nu börjar sträva uppåt - framåt! Man nästan hör hur det sjunger i jorden! Kanske skulle skola om mig till trädgårdsmästare? Alltid komma hem med ont i ryggen å trötta armar och sträva nariga händer...

nya drömmar...

...om ngn undrar vad jag önskar mig i födelsedagspresent så är svaret här!

grötmiddag...

...med pappa när mamma är i skolan! Mysigt värre!

Vera kom in i natt och kröp ihop bredvid mig och gosade in sig och lade sig med ansiktet mot mitt och suckade lyckligt - men mamma du komde hem!

Ngr timmar senare kom långskånken Wilmer och lade sig på min andra sida. Sen "sov" jag dubbelsked med barnen resten av natten och kände mig lycklig!

Ibland kommer man på sig att dessa stunder oavsett hur jobbigt det är att inte få sova hela nätter (nästan någonsin...) att den här tiden snart kommer att vara förbi. Rollerna kommer vara ombytta - jag kommer gapa på ungarna att de måste gå upp och inte sova bort hela dagarna. Jag kommer till och med sakna att ha dessa små vassa armbågar och knän i ryggen och magen, sakna att vakna med ett ryck varje gång ngn dunsar ur sin säng, sakna små kalla fötter som kommer tassande över golvet och sedan kommer och klämmer ner sig under mitt täcke, sakna att vakna av att en sömndrucken fast oförskämt pigg 3 åring kl 5 ska ha med mig ner och äta frokost...kan komma på mig själv med att sakna det redan nu!

den goda känslan...

...som infinner sig i kroppen efter joggingturen är nästan oslagbar!

Som den nybörjare jag är inom detta område så känner jag mig nästan som en kalv på grönbete. Att ngt som är så jobbigt blir så grymt bra efteråt. Lugn i sinnet och trötta fötter. Känns som man kan klara vad som helst! Stoltheten och glädjen över att klara min lilla runda efter ngr vekors gå/joggande utan att gå och med ngr min ökning efter bara ett par turer är ofattbart påtaglig och jag börjar känna att min dröm som "löpare" faktiskt finns ngn stans där framme...NY maraton 2012....ha ha vem vet!

andas igen...

...lite ryckigt men ändå! Blir allt lättare att komma ut på andra sidan, har ju ändå dragits med dessa "känslosvängningar" i hela mitt liv. Kanske ngt ärftligt...? Upp eller Ner/ Sol eller Mörker/ Sött eller Salt sällan Mittemellan, Skymning eller Beskt...

Fast på ett sätt är jag glad för det, glad för mina stormande känslor och glad att jag känner så mycket hela tiden, det är ju det som göra att jag är jag! (lite tonårsnostalgiskt det där..ha ha). Allt handlar om att inte gräva ner sig i ngt svart hål dit inget ljus når utan att hålla sig flytande och stå för sina fel och brister och var ok med att inte ALLTID lyckas med allting precis som man tänkt sig. Det behöver inte alltid vara städat och fint hemma, det behöver inte alltid vara hemlagad mat på bordet, man behöver inte alltid gå i bräschen på jobbet och tyck och tänka om allt och alla - ibland kan man vara vanlig människa som skiter i att dammsuga, köper Felix pyttipanna 3ggr i veckan och levererar på jobbet men inte mer...

...svårt idag och känna när det räcker - känna att man räcker till på alla plan. Det är ju så j--la mycket man ska lyckas med att man kan bli smått tokig för mindre. Barn (lyckliga, trygga å älskade), man (älskad, sedd å stöttad), hem (snyggt, rent å mysigt), karriär (rolig, utmanande å välbetalt) och som grädden på moset förverkliga sig själv och sina drömmar samtidigt som man så klart är smal och snygg å sjukt smart! Mindrevärdeskomplex? Närå...gäller bara att hålla fast vid att man duger som man är fast man inte har lyckats med allt på "att göra listan för kvinnor på 2000talet"...

...men den enda som kan minska kraven är jag själv! Mitt "nya" mantra får blir "Det Duger Bra" som jag får plocka fram dagar som dessa när ingenting blir tillräckligt bra i mina ögon. För så är det i varje fall med mig att när jag är i den här spiralen så stiger mina egna krav ytterligare (om jag hade 10 som mål innan så blir det 15 dåliga dagar). Liksom för att trycka ner ansiktet i leran och vältra sig i självömkan och försäkra sig om att jag inte kommer att lyckas hur mycket jag än försöker. Nu är det slut med det för Det Duger Bra ändå! det duger bra, det duger, det...

...ska bara ut å springa en vända i skogen...sen duger det bra...

när vet man om det är nära...

...vad avgör en nära "undergång"?

...när man börjar gråta hysteriskt över en P-bot och vill slå p-nissen rakt i ansiktet?

...när man jobbat en hel dag med samma sak utan att komma ngn vart, för varje gång som man är klar och påbörjar nysta i nästa "problem" kommer man på nya saker som gör att det första problemet hoppar tillbaka till gå?

...när man glömmer att andas...vilket resulterar i att jag går runt och suckar hela tiden för att få luft?

...när man får städnoja på oväntade ställen?

...när man hetsäter en rulle winergum (som bara råkade ligga där) på 0,3 s utan att veta om det?

...när man tycker att man har tränat å tränat i flera veckor men inget händer på vågen?

...när man bara vill vara hemma och sitta i en soffa å titta på antikrundan?

...listan bara fortsätter, lika bra att dra i nödbromsen kanske? Fast imorgon är det nog över...