...da da dada...
för 10 år sedan gick jag ner för altargången med ett hårt tag i min pappas arm, nervös och lycklig gick jag mot min blivande man som lika nervös och pirrig väntade där framme. Han tog min hand (lika klibbiga båda två) och vi blev sedan man och hustru framför alla våra släktingar och vänner och prästen och gud (om han var hemma). Därefter begick vi nog alla misstag man kan göra vid ett bröllop - tidplanen sprack redan utanför kyrkan (ha ha). Men 12 timmar senare, efter väldens längsta bröllopsmiddag med "några" tal för mycket, strosade jag och min älskling genom Stockholmsstad i bröllopsstass ner till Strandhotell där vi bodde. Såhär 10 år senare med två underbara barn, kärleksfulla familjer, de bästa vänner man kan önska, ett fantastiskt hus (efter hårt slit), katter, eget företag, konkurs, nya jobb, nya företag, fantastiska resor, lycka, sorg, skratt, bråk, trötthet och sjukt mycket energi senare så är jag lycklig, glad och förundrad över hur bra man kan ha det och vilken lycka det var att just du Jonas kom in i mitt liv och vände upp och ner på allt för att sedan ställa allt på plats igen, tillsammans med mig. Vi kommer fortsätta att ställa saker på plats, flytta om och få tokiga infall. Jag önskar 10 år med lika mycket lycka och lika mycket kärlek och galenskap som de som gått - Du är mitt liv, jag älskar dig!
