...idag var just en sån dag när allt var grått och dystert! Ingen sol så långt ögat kunde nå varken i sinnet eller utanför fönstret. Kan snart efter 34 år ställa klockan efter min upp och nedgångar (finns säkert diagnoser för såna som mig), underligt att man aldrig blir förberedd och rustad att ta sig igenom de "dåliga" perioderna! Men då är det ju fantastiskt att ha en vän som alltid finns där, som lyssnar och knackar på den stängda dörren och inte ger sig i första taget. Jag älskar dig - min fina bästa vän Caro så fantastiskt mycket! Tack för att du inte tröttnar och ger upp utan alltid kommer med tänkvärda åsikter och kloka ord som gör den grå vardagen lite ljusare på direkten! Du är en klar sol på min himmel!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar