...kan det vara så att man anar en vår bortom denna snö och kyla?
Trots köldfrossa i märg och ben och att det inte är mer än 17° varje morgon i köket så har jag den där spirande känslan i kroppen...att snart, snart kommer den! Ljuset är tillbaka och solen lyser med kalla strålar mot mitt ansikte, fåglarna sjunger och om inte allt för många veckor kommer de fösta snödropparna att titta fram ur en liten snödriva - kan man längta mer?
Längtar efter första koppen kaffe i vårsolen på uteplatsen, längtar efter att skita ner händerna med jord och plantera lökar och perenner, sätta sallad och kryddor i landet och klippa det första gräset. Längtar efter den tunga våta doften av kompostjord och glädjen över den första lilla spirande rabarberknoppen som man varsamt kupar. Längtar efter bara fötter i daggvått gräs och smultron med iskall mjölk. Längtar efter den första späda sparrisen och färskpotatis med smör!
Längtar...
